Tänkte ta upp en jävligt viktig grej som har påverkat mig otroligt mycket. Jag har blivit ledsen och känt mig utanför. Jag har helt enkelt inte mått bra! Jag vet inte om alla vet , att för ett år sedan, hade jag ätstörningar. Jag var så smal att jag inte orkade gå i skolan och skolkade vissa dagar för att jag blivit kallad spinkig, benrangel osv. Jag hade inte gått upp ett enda kilo från att jag var 10 till 13. Jag hade alltid vägt 34kg. Jag kommer att ta upp vikten och längden för jag känner mig stolt över vad jag har lyckats med. Ja, jag vägde i allafall 34 kg, var 154cm lång. Jag har kämpat hela året med att gå upp i vikt så jag kan må bättre, för min egen skull. Jag pallade inte alla taskiga kommentarer. I ett helt år har jag gått på ätstörningsmottagningen i Varberg, 1 gång i veckan. Jag fick den hjälp jag behövde, men ibland klarade jag inte av pressen och bröt ihop. Vid ett tillfälle när jag kände att jag orkade inte kämpa mer, för att det gick inte uppåt, så tyckte läkarna att jag skulle bo på mottagningen på heltid. Men det var om jag inte gick upp mer i vikt. Men jag fick inspiration att fortsätta. En spark framåt. Jag lyckades. Jag mådde bättre över sommarn och kände mig självsäker första biten av sommarlovet, men så började det. Jag tyckte att jag såg tjock ut. Jag har aldrig sagt det till någon. Men jag blev riktigt jävla osäker över min kropp och hur andra tyckte att den såg ut. Jag älskade stranden, men tvivlade på att gå och bada när det var folk runtom. Men tillslut gick det bättre, ju mer jag slutade tänka på min kropp och vad dom andra såg och tyckte. Jag orkade inte slösa tid på människor som inte vet vad jag har varit med om, dom vet inte hur jag har mått genom åren och dom känner mig inte. Visst var jag med vänner, men jag känner dom såpass väl att jag vet att dom inte skulle dömma min kropp när jag vet att dom förstår vad jag har gått igenom.  Till hösten blev det bättre. Men ''mobbningen'' fortsatte på facebook. Folk skrev i chatten till mig att jag var spinkig och ful. Jag har aldrig sagt det till någon, men så var det. Jag mådde skit. Men nu, så vet jag att jag inte alls är så spinkig längre. Jag ligger på ett BMI som är helt okej för min ålder. Jag skulle kunna gå upp några kilon till för att få den exakta BMI:n man ska ha när man är 14-15. Jag väger nu, efter ett år, 45 kg. Jag har alltså gått upp 11 kg, på ett år. Jag är även 165cm. 11cm på längden. Jag är otroligt glad att jag kunde göra det. Men jag tycker fortfarande inte om min kropp. Jag tycker att jag har för långa ben för min överkropp. Och att överkroppen är alldeles för kort. Vilket gör att min mage ser ''tjockare'' ut. Men jag ska fortsätta kämpa på.